tisdag 30 december 2014

Längesen, så längesen

Att inte längre kunna. Att bli lycklig av en liten, hastigt uppblossande längtan, som varar sträckan jag färdas mellan badkaret och skrivbordet. Att sen bli sittande vid mitt fönster. Låta årstiderna komma och dra förbi. Jag skrev för balkongfåglarna en gång i livet, jag minns koltrastarnas sätt att väcka mej, jag minns alla äpplen på deras fat, urpickade ner till kärnhuset. Jag minns att jag undrade om det var samma fåglar som återkom från år till år.
Nu kan det kvitta.
Nu trängs fingrarna med tangenterna, valhänta. En frost i arbetsrummet. Atomernas långsamma rörelser i kylan, girlanger som rör sej, inte av sej själva utan av värmen från elementet.
Å, kära, kom hit, var min eld.
Nu behöver jag.